Att fria, självständiga och oberoende medier spelar en avgörande roll i välfungerande demokratier är ett faktum långt bortom högtidstalen. För att medier ska kunna göra det krävs att oberoendet garanteras. Det skriver ledningen för Sveriges Radio och Utbildningsradion i en gemensam debattartikel.

På många håll i Europa försöker politiker påverka medier just nu. När Polen fick en ny medielagstiftning 2015 hade det gått två månader sedan partiet Lag och rättvisa (PiS) vunnit en jordskredsseger i valet. Den nya lagen slog fast att mediebolagen i framtiden skulle bli ”nationella kulturinstitutioner”, journalistiken skulle framöver stärka den patriotiska hållningen.

Den polska mediepolitiken var en karbonkopia av den ungerska. Även i Ungern hade public servicemedierna blivit kanaler för att spegla den sittande regeringens hållning.

I Tjeckien köpte miljardären och blivande finansministern Andrej Babiš upp stora medieaktörer innan valet 2013. Det är bara några månader sedan finska YLE skakades av uppgifter om att landets statsminister Juha Sipilä försökt utöva påtryckning på nyhetsredaktionen.

För närvarande håller public service-kommittén på att utreda hur public service ska finansieras i framtiden. Uppdraget är att hitta ett system som är både solidariskt och långsiktigt och som ger förutsättningar för att säkra oberoendet. Det sista är avgörande: oberoendet måste garanteras. Anledningen är mycket enkel, med ett system som inte garanterar oberoendet eroderas trovärdigheten. Utan trovärdighet försvinner legitimiteten och journalistiken riskerar att mista sin funktion som ett demokratiskt fundament.

De flesta riksdagsledamöter vill värna ett oberoende public service. Men även svenska politiker har vid flera tillfällen uttryckt djupt illavarslande tankar om medier och mediers frihet. Det är bara några år sedan en riksdagsledamot twittrade att de svenska medierna skulle tystas ”i sinom tid”.

Valet av finansieringsmodell kan påverka public service oberoende. Ju närmare statsbudgeten finansieringen ligger, desto större risk för politisk styrning och minskat oberoende från staten. Flera olika modeller diskuteras när finansieringen av framtidens public service utreds, bland annat finansiering via skattsedeln. Det vore en mycket olycklig utveckling. Huvudskälet är att det i ett slag skulle knyta fria, oberoende medier till den statliga budgetprocessen.

Även om en ny individuell skatt skulle specialdestineras till public service kommer den ovillkorligen att redovisas på budgetens inkomstsida vilket i sin tur påverkar det sammanlagda skattetrycket. Det är högst sannolikt att framtida finansministrar i trängda ekonomiska lägen sneglar på alla poster i budgetprocessen. Det skulle vara enkelt att motivera kraftfulla public service-neddragningar om bara det ekonomiska läget förändrades en aning. För dem som anser att fria och oberoende medier ska tystas i sinom tid är det förstås en utveckling att applådera. Andra borde vara utomordentligt bekymrade.

I Finland infördes skattefinansiering för några år sedan, resultatet visar tydligt hur ett pressat statsfinansiellt läge direkt leder till lägre medelstilldelning och minskat oberoende från staten. I Storbritannien skrotades tankarna på skattefinansiering redan på idéstadiet eftersom oberoendet för BBC riskerades. I Holland gjordes ett försök att skapa ett regelverk som skulle garantera oberoende och kontinuitet när licensfinansieringen övergavs. Några val senare är den juridiska speciallösningen borta.

Det finns för- och nackdelar med alla finansieringsmodeller. Trots flera försök har ingen lyckats skapa en variant som skyddar oberoendet lika effektivt som en avgift. En teknikneutral avgift helt skild från statens budget stärker det långsiktiga oberoendet och tydliggör sambandet mellan dem som tillhandahåller tjänster och de som betalar för dem. En finansiering som ligger skild från statens övriga budget och som oavkortat går till att finansiera radio och tv i allmänhetens tjänst ger dessutom avsevärt bättre förutsättningar för att långsiktigt bedriva en verksamhet som kan upprätthålla en hög trovärdighet.

Det kan gå snabbt att montera ned det förtroende som det tagit decennier av arbete att bygga upp. De enda som skulle tjäna på en sådan utveckling är krafter som i grunden identifierar medier som verktyg för att nå ut med den egna berättelsen.

John Brattmyhr, ordförande Sveriges Radio

Cilla Benkö, vd Sveriges Radio

Lisa Lindström, ordförande Utbildningsradion

Christel Tholse Willers, vd Utbildningsradion

Debattartikeln är publicerad i Svenska Dagbladet >